Hymne

Notenblatt: Färöer

Hymne: 1906 Text mit ursprünglichem Titel Mítt alfagra land, 1907 Melodie, 1948 offiziell – Bezeichnung: Nationalhymne der Färöer (Færøernes nationalmelodi) – Titel: Oh Du Mein Schönes Land (Tú Alfagra Land Mítt) – Texter: Símun av SKARĐI – Komponist: Petur ALBERG – Sprache: Färöisch (fao) – Anzahl der Strophen: 3 Strophen – Liedtext: (s. u.) – Notenblatt: (s. o.)[1]

 

Tú alfagra land mítt   
1. Tú alfagra land mítt,
mín dýrasta ogn !
Á vetri so randhvítt,
á sumri við logn,
tú tekur meg at tær,
so tætt í tín favn.
Tit oyggjar so mætar,
Guð signi tað navn,
sum menn tykkum góvu,
tá teir tykkum sóu.
Ja, Guð signi Føroyar, mítt land! 

2. Hin roðin, sum skínur
á sumri í líð,
hin ódnin, sum týnir
mangt lív vetrartíð
og myrkrið, sum fjalir
mær bjartasta mál,
og ljósið, sum spælir
mær sigur í sál:
alt streingir, ið tóna,
sum vága og vóna,
at eg verji Føroyar, mítt land! 

3. Eg nígi tí niður
í bøn til tín, Guð:
Hin heilagi friður
mær falli í lut!
Lat sál mína tváa sær
í tíni dýrd !
So torir hon vága,
– av Gudi væl skírd –
at bera tað merki
sum eyðkennir verkið,
ið varðveitir Føroyar, mítt land.

 

englische Übersetzung:

My Fairest Land
1. My land, oh most beauteous, possession most dear,
Thou drawest me to thee, embracing me near;
becalmed in the summer, in winter snow covered,
magnificent islands, by God named beloved.
The name which men gave thee when they thee discovered,
Oh, God bless thee, Faroes my land.

2. Bright gleam, which in summer makes hill-tops so fair;
rough gale, which in winter drives men to despair;
oh life taking storm, oh conquest of soul,
all making sweet music uniting the whole.
Each hoping and trusting, inspiring us all,
To guard thee, O Faroes my land.

3. And therefore, I kneel down, to Thee God, in prayer,
may peaceful my lot be, and do thou me spare,
my soul cleansed; in glory; I ask Thee to bless,
when I raise my banner and venture the stress.
The sign of my task, be it lifted on high,
To guard thee, O Faroes my land. 

 

deutsche Übersetzung:

Oh Du mein schönes Land
1. Du herzliebes Land mein,
mein teuerstes Gut!
Im Winter von Schnee fein,
im Sommer so gut;
du ziehst mich so innig
und dicht an die Brust.
Euch Inseln, so minnig,
Gott segne voll Lust,
den heiligen Namen,
gegeben von Ahnen.
Ja, Gott segne die Färöer, mein Land! 

2. Das Rot was da dämmert,
im Sommer am Hang,
der Wintersturm hämmert,
und raubt manchen Mann,
das Dunkel verhüllt mir
die strahlendste Rede,
das Licht, oh es spielt mir,
den Sieg in die Seele,
alle Saiten sie tönen,
von Wagnis und Sehnen,
dass ich schütze die Färöer, mein Land. 

3. Ich knie mich hernieder,
und bet zu Dir, Herr:
Der heilige Friede,
sei über mir!
Lass meine Seele,
die Herrlichkeit schauen,
das Wagnis nun wählen,
– voll Gottvertrauen –
ich trage das Zeichen,
des Werks ohne gleichen,
die Wache für die Färöer, mein Land!

 

 

[1] The National Anthem of the Faroe Islands, Føroya landsstýri 2019, https://www.faroeislands.fo/the-big-picture/national-symbols/national-anthem/ (aufgerufen am 2022-03-30) und Tú alfagra land mítt – Tjóðsangurin og søga hansara, Snar o. J., https://snar.fo/uploads/tx_tcresources/Tu_alfagralandmitt_soga.pdf (aufgerufen am 2022-03-30) und Faroe Islands, nationalanthems.info o. J., http://www.nationalanthems.info/fo.htm (aufgerufen am 2022-03-30) und Tú alfagra land mítt, Wikipedia 2013-06-18, https://de.wikipedia.org/wiki/T%C3%BA_alfagra_land_m%C3%ADtt (aufgerufen am 2018-12-20)

Kommentare sind geschlossen.